Alla tycks rörande eniga om att man inte lämnar blod för en present. Det gör inte jag heller. Men däremot har jag förståelse för hennes frustration. Har man under många år ställt upp och kommit till blodgivning och rest med buss eller bil och givit av sin tid, så är det väl inte så konstigt att man kanske blir besviken, när man ser att den uppskattning man tidigare fått uteblir.
För handen på hjärtat, visst vill vi väl alla bli sedda och uppskattade för vad vi gör om det så bara rör sig om en symbolisk gåva, en almanacka.