Nu har statens förhandlare HG Wessberg föreslagit att de föreslagna höghastighetsbanorna för snabbtåg ska kunna byggas mycket billigare (140 miljarder kronor mot beräknade 230 miljarder), bland annat genom att staten ska sälja sina aktier i Telia.
Detta är ett konstigt argument. Att sälja statens del av Telia för att betala järnvägar kan vara ett sätt att finansiera kostnaden, men det gör ju inte järnvägarna billigare.
Det är som om jag som privatperson vill köpa en dyr lägenhet i centrala Uppsala. Om jag då har till exempel ärvda aktier i Telia som jag säljer, så kan det vara ett sätt att få lägenheten utan alltför stora lån, men det gör ju inte lägenheten billigare. På samma sätt kan staten sälja aktier, men järnvägen kostar lika mycket i alla fall.
Regering och riksdag kan välja att använda pengarna från aktieförsäljningen för att betala en del av järnvägen om de vill, men de skulle också kunna välja att använda dem till något helt annat, av alla andra angelägna utgifter som staten har; med samma argument skulle vi ju till exempel kunna få fyrspår Uppsala–Stockholm gratis.
Att kalla detta för att järnvägen blir billigare är ju rent lurendrejeri. Jag undrar bara om syftet är att politikerna ska lura sig själva eller väljarna.
Jag tycker att järnvägar är viktiga och nödvändiga, bland annat ur miljösynpunkt, och det är viktigt att minska biltrafiken och speciellt lastbilstrafiken. Men jag håller med Håkan Holmberg i ledaren i UNT 6/2 att just höghastighetsbanorna inte är det viktigaste. I stället borde regeringen prioritera att rusta upp och förbättra de järnvägar vi redan har, där som bekant mycket inte är som det borde.
Om det sedan dessutom går att avsätta pengar till att bygga höghastighetsbanor så är det bra, men i så fall ska regeringen kunna stå för vad de kostar, och att de är värda det, i stället för att låtsas som att de är billigare än de är.