I UNT 4 april blev Mattias Karlsson, vikarierande partiledare för Sverigedemokraterna, intervjuad angående den nyligen uteslutna Tierpspolitikern Christer Landén. Samtidigt stod att läsa att han varit i Uppsala för att hålla föredrag inför föreningen Heimdal.
Heimdal betecknar sig som Sveriges största och äldsta borgerliga studentförening. Med andra ord kan den ses som en tongivande aktör inom borgerligheten. Att de nu bjudit in Mattias Karlsson att tala under rubriken ”Behovet av en svensk, konservativ rörelse”, efter att ilsket ha protesterat mot Decemberöverenskommelsen (SvD Brännpunkt, 28/12 2014) kan inte ses som något annat än ett försök att göra SD till en del av det borgerliga blocket.
Det är ett tecken på en ytterst obehaglig normalisering av ett rasistiskt parti med rötter i nynazism, vars ledande företrädare de senaste åren stått för uttalanden som att muslimer och islam skulle vara ”vårt största utländska hot sedan andra världskriget” och ”samer, kurder och judar är inte svenskar”, liksom skandalen med järnrör på Kungsgatan och en hetskampanj mot tiggande EU-migranter som gett upphov till ett växande antal hatbrott mot denna redan mycket utsatta grupp.
Vill Heimdal verkligen, likt 1930-talets tyska konservativa, rucka på de grundläggande värderingar som fått alliansen att släppa fram de rödgröna framför att välkomna rasismen in i finrummen?