Jag tycker att det är dags att lyfta sången ur sin skandinavistiska idévärld där den föddes 1844. I dag skulle den kunna avslutas:
”Du tronar på minnen från fornstora dar / Du ärans och hjältarnas härbärge / Jag vet att Du är och Du blir vad Du var / Ja, jag vill leva, jag vill dö i Sverige”
Eller om någon kanske har en ännu bättre poetisk lösning på problemet med den svenska nationalsångens fokus på skandinavism? Jag har absolut inget emot nordiskt samarbete, tvärtom. Men låt oss göra den svenska nationalsången svensk och skapa en särskild Nordisk Hymn för Nordiska Rådet och andra nordiska forum.