Det innebar att jag satt på en stol i en korridor och såg andra patienter komma och gå. I en timma. Sedan dristade jag mig att fråga vad som hänt. Då visade det sig att man tydligen har två, eller tre, parallella bokningssystem och sekreteraren hade liksom tappat bort mig.
En undersökning som brukar ta en halvtimma tog därför drygt två timmar. Som belöning för mitt tålamod hade jag då erhållit en parkeringsbot på 500 kronor. Med anledning av denna lilla erfarenhet har jag några frågor:
Varför får jag som enskild patient betala 370 kronor om jag glömmer bort att komma på ett läkarbesök, men när sjukhuset begår samma misstag så kostar det dem inte ens en ursäkt? Än mindre ersättning för parkeringsboten.
Varför tar ingen ett personligt ansvar när en patient blir sittande under en längre tid i ett väntrum, och frågar henne vart hon skall? När alla andra patienter kommer och går?
Och om ni nu tycker att jag gnäller om parkeringen så vill jag slutligen berätta vad personalen i kassan suckade när jag kom till mottagningen:
– Ja, alla verkar ha sina hemska parkeringshistorier att berätta. Det är kaos varenda dag.
Visst, det skall bli bättre, men till dess kanske man kan få be om lite flera parkeringar för rörelsehindrade. Det är ju i alla fall ett sjukhus.