Det är fotbollsskola, så planerna är fulla av barn, domare, tränare och föräldrar. Det går livligt till, barnens röster hörs hela tiden. När jag lyssnar på dem hör jag skratt, glada tillrop, hejanden, uppmuntran. Men under timmarna jag har suttit här har jag inte hört ett enda glåpord, inte en ilsken röst (utöver några besvikna ljud från den som själv missar en spark) – sådant som är vardagsmat när fotbollen kommer upp i åldrarna, och sådant som hörts även på barnfotbollsmatcher.
Jag hoppas att de som spelar här kommer att behålla sin fina attityd även upp i åldrarna – det är något som föräldrar, tränare och ledare här i Knivsta kan vara stolta över!