År efter år gör de samma sak. Det var bra ett tag, men nu sitter vi i klistret ännu mer än förra året. Ett klister som kommer få oss att fastna utan den undervisning vi har möjlighet till. Varje terminsstart är lika spännande för oss lantisar som kollar UL:s nya busstidtabell. Kommer bussarna matcha varandra perfekt nu? Kommer jag få en liten sovmorgon i alla fall?
Dessa frågor for genom huvudet i dag. Sekunden senare vid information om höstens busstider fick jag svaren och de skulle inte glädja mig eller mina grannar på samma bussträcka. Den enda buss som passade i våras som vi som börjar 8.30 i gymnasiet i Uppsala kunde ta (och då kom jag ändå in en kvart sent) är i höst helt och hållet borttagen. Puts väck och här sitter jag och mina grannar och biter sönder naglarna i undran över hur vi ska finansiera att åka bil varje dag. Bussar erbjuds, ja visst, men inte på skolans tider.
Att åka in en timme för tidigt håller inte i längden. Sömnbrist och irritation kommer att vara ett faktum. Tillbaka med bussen som tar oss till anslutande bussar. Det lever faktiskt folk ute på landet också.
Caroline Jansson
Heby