I UNT 8 februari kunde man läsa professorn Lars Pålmans uttalande om Akademiska sjukhusets remisstop av patienter med bukhinnecancer till Uppsala Cancer Clinic (UCC). Han hävdar att UCC-kirurgen Haile Mahteme ”är den bäste på att behandla vissa former av bukhinnecancer”. Han tillägger att ”jag kan som läkare inte acceptera att vi ska förvägra patienterna den bästa vården. Vi har passerat gränsen för läkarnas hederskodex och det är ett brott mot Helsingforsdeklarationen.”
Det är hårda och sanningsenliga ord som uttalas av en erfaren läkare i sjukhusets inre krets. Nu har han tagit sitt förnuft till fånga och hänvisar till en läkarhederskodex. Vad som har hänt bakom kulisserna?
Landstingsstyrelsen och sjukhusledningen har hittills förklarat sin vägran remittera patienter till UCC att det hela handlar om ”patientsäkerhet”. Hur kan man tala sig om patientsäkerhet och samtidigt minska personaltätheten? Hur kan man bedriva en god omvårdnad när personalen inte hinner ens med sitt dagliga arbetsuppgifter?
Hur kan man tala om ett universitetssjukhus som påstås kunna erbjuda länsbefolkningen och patienter från andra delar av landet en välavancerat vård värt namnet när personalen aldrig får tid eller möjlighet att höja sin kompetens? Och vad gör sjukhusledningen för att stoppa massuppsägningen av kompetenta medarbetare?
På UNT:s debattsida publicerades för några dagar sedan en artikel om att sjukhuset åsidosätter läkaretiken. Dr Andres Holtz beskriver sin erfarenhet av en sjukdom och sitt yrke. Han uppmanar sjukhusledningen att lägga särintresse, prestige och maktdemonstration mot UCC åt sidan och ”fundera i stället över om det är etiskt försvarbart att neka patienter den optimala vården”.
Man har på debattsidan också kunnat läsa om ett sista försök från tre av kirurgdivisionens läkare att bevisa att allt är i sin ordning. När man läser mellan raderna förstår man genast att vad som pågår inom kirurgdivisionen. Om de här skribenterna menar allvar med sina påståenden skulle de ta diskussionen med Lars Pålman och ange de verkliga orsakerna till sin vägran att remittera patienter till UCC.
Akademiska sjukhusets vägran att remittera patienter med bukhinnecancer till den mest kompetenta läkaren i Sverige handlar inte enbart om patientsäkerhet, prestige eller maktdemonstration gentemot UCC utan i hög grad också om läkaravundsjuka.
Att läkare med främmande ursprung som sticker ut med sin skicklighet blir inte alltid accepterade. Det är ingenting nytt. Duktiga kirurger som Saddetin (kärlkirurg från Turkiet) och Rafael Acosta (plastikkirurg från Peru) lämnade också sjukhuset. Det är dags att sjukhusledningen och läkarna i kirurgdivisionen börjar läsa sjukhusets riktlinjer om mobbning och särbehandling.
Jag uppmanar all personal på Akademiska sjukhuset och lasarettet i Enköping att protestera mot de senaste nedskäningar och dessutom kräva att Akademiska sjukhusets ledning omedelbart bryter remisstopet till UCC .Försvara patienternas rätt till den bästa vården!
Nader Rahimi Danesh
operationssjuksköterska och koordinator, Enköping