Under min tid på Akademiska var det bara besparingar. Till slut fanns det ingenting kvar till personalen. Till och med tidningen UNT togs bort.
För att ta hand om sjuka människor krävs energi. Men varifrån skall personalen få sin energi?
När jag arbetade på Karolinska sjukhuset fick jag gå på massor med utbildningar och konferenser. Och personalen kunde ha roligt tillsammans. När jag flyttade till Akademiska sjukhuset trodde jag att det skulle fungera som KS. Men det kändes som att gå tio år tillbaka i tiden.
Det fanns ingen utveckling. Det gavs inga utbildningar. När jag försökte ta upp saker som kan förbättra vården så var det stopp.
Till slut tröttnade jag och gick i pension. Man utnyttjar inte kompetensen som sjuksköterskor har.
Det är samma sak om man skall spara inom vården. Varför inte involvera personalen och fråga hur man skall spara i stället för att bestämma uppifrån?
Dessutom är lönesystemet obegripligt. Jag tycker inte att man skall smörja chefen och inte våga säga vad man tycker bara att få bättre lön. Det var många i personalen som inte vågade säga vad de tyckte på grund av att de var rädda att få lägre lön eller rent av sparken.