Replik till Gunnar Olofsson 26/10
Gunnar Olofsson skriver att vi som inte erkänner ”Palestina” är fredsmotståndare. I stället för att som, föregående skribent, bygga min argumentation baserat på känslomässig argumentation, tänker jag som statsvetare ned argumentationen Gunnar för fram genom statsvetenskaplig argumentation.
Fredrik Malm har låtit riksdagens utredningstjänst titta på de länder som erkänt ett ”Palestina” som visar en annan verklighet än den som skribenten belyser.
Skribenten påpekar att Palestina är demokratiskt. Demokrati handlar så mycket mer än om fria val. Demokrati är en fråga om oberoende institutionalism, press-och tryckfrihet, granskning av konstituerande makten, vem som har våldsmonopol etcetera. Man kan lugnt konstatera att varken Fatah eller Hamas, som är de två mest framstående partierna, uppfyller dessa kriterier. Det aktuella läget på marken visar faktiskt på motsatsen.
Den palestinska journalisten Khaled Abu Tomeh visar gång efter annan på hur kritiker och meningsmotståndare till Fatah och Hamas skjuts, torteras och fängslas för kritiska tidningsartiklar och inlägg på Facebook.
Det är inte militära ockupationen som förhindrar en palestinsk statsbildning. Tack vare den israeliska närvaro har Israel räddat Mahmud Abbas styre på Västbanken ett flertal tillfällen. Abbas har varit utsatt för minst två kuppförsök.
Innan Gunnar börjar predika för mig att jag är fredsmotståndare för att jag inte stödjer ett erkännande av Palestina behöver han nog få lite insyn i vad en stat konstitueras som.