Jag har under min graviditet varit rätt befriad från oro, har inte alls oroat mig för komplikationer i den utsträckning jag innan trott. Inte heller har tankar på förlossningen vållat mig speciellt mycket oro. Fram till nu.
För vad är det som händer? I det landsting jag bor, där jag varit så stolt att bo i halva mitt liv, där jag alltid bara hört så gott om förlossningsvården, har det nu startat en prestigekamp som mer hör hemma på skolgården än på ett sjukhus.
Vad gäller barnmorskornas krav på 5 000 kronor mer i månaden har jag inte så mycket att säga, mer än att vi föder inte speciellt många barn under vår livstid och visst ska de premieras som hjälper till under detta fantastiska. Men jag vet också att det finns flera personer som vill vara med och dela på skattepengar och det är nog inte lätt alla gånger att få pengarna att räcka till till allt och alla, har jag alltid tänkt.
Att nu drygt 30 barnmorskor sagt upp sig och slutar från Akademiska tycker jag är bra, de gör inte som så många andra yrkesgrupper, ställer krav och hotar och sedan går med på någon halvtaskig mellanväg. De visar på kämpaglöd och att de verkligen menar allvar med att den nuvarande situationen är ohållbar.
Men nu har också sjukhusledningen klart och tydligt visat att pengar finns, och det i överflöd! För hur ska vi och alla andra tolka att vi som nu till sommaren ska föda barn här i länet kommer att, om vi inte får rum på de få platser som finns kvar, få skjuts (!) till ett annat sjukhus, där jag gissar att platsen inte lämnas till oss gratis?
Vad kommer detta att kosta? Det skulle jag vilja veta!
Vem kan svara på det? För det är ju mina pengar ni nyttjar till denna helt, enligt min mening, galna lösning.
Barnmorskorna slutar i månadsskiftet maj–juni och vi är beräknade att föda vår bebis två veckor senare. Det skulle vara tryggt och härligt att göra det här, i vår hemstad och med tillräckligt med personal runt oss så att vi kan känna oss så lugna och trygga jag anser att alla par som ska föda barn har rätt att göra!
Jag har gett upp hoppet om att få svar på hur nuvarande ansvariga tänker i frågan, eller en bra fungerande lösning till mitten av juni, tyvärr. Men kanske, kanske har ni par som föder senare i höst större möjlighet till just detta. Inte bara för att semestrarna är över utan också för att vi har haft ett landstingsval! För nu vill jag och min man ha svar på, vilka vi ska rösta på för att detta trams ska upphöra och sjukhusledningen ska lägga ner att leka med våra pengar och i stället ge gravida par möjligheten till en trygg och säker förlossning?
Den nya förlossningsskräcken ...
Vård Jag är gravid med mitt och min mans första barn. En fantastisk upplevelse, det kan nog alla intyga som väntar eller någon gång väntat barn.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.