Lars Sund yrkar på att de som ifrågasätter koldioxidens dominerande betydelse för jordens medeltemperatur bör vetenskapligt förklara varför den inte stigit.
Det är tvärtom anhängarna av den overifierade AGW-hypotesen som har bevisbördan. De som i sina räknemodeller förstärkt koldioxidens växthuseffekt med en faktor på ungefär tre, med hänvisning till den mycket starkare växthuseffekten från vattenånga. Den ökning av mängden vattenånga som detta vilar på har dessutom inte observerats. Det är IPCC-talesmännen, som litat på, och försvarat, dessa beräkningar som nu har ryggen mot väggen. Hur kan de förklara varför temperaturen inte stigit, trots att atmosfärens koldioxidhalt ökat ännu snabbare än på 90-talet?
Det är ingen nyhet att den globala medeltemperaturens ökning upphörde redan på slutet av 90-talet. Det vill säga de variationer som uppmätts ligger inom felgränserna. Det har påtalats av många kritiker, tidigare än David Rose 2012. Det som är en nyhet är att IPCC:s ordförande Pauchari offentligt har erkänt detta faktum inför publiceringen av 2014 års rapport.