Den 23 januari blev jag vittne till en trafikolycka som inträffade vid korsningen Apelgatan–Tycho Hedéns väg. En bil som körde minst 70 km/tim på Tycho Hedéns krockade rakt in i en annan bil som körde ut från Apelgatan. Det small rejält. Jag befann mig på Apelgatan, bara fem meter från detta.
Skärrad klev jag ur bilen och ringde 112. Under tiden körde några bilar upp bakom mig. Det som hände sedan gjorde mig mycket bedrövad. Mitt i detta kaos börjar bilarna bakom mig tuta för fullt – de ville köra iväg eftersom det var grönt ljus för oss att köra. Min bil stod fortfarande på Apelgatan och var ingen trafikfara, men förhindrade fler bilar att köra ut i korsningen där olyckan just inträffat.
Jag var den enda som klev ur min bil för att göra något, och i mitt samtal med räddningstjänsten blev jag mycket stressad av de tutande bilarna bakom mig som ville att jag skulle köra där ifrån. Två cyklister frågade mig vad som hade hänt, men gick sedan bara förbi. Ingen gick fram till dem i de krockade bilarna.
Jag har varit med om att människor bara ignorerat någon som behöver hjälp på gatan, men detta var det kallaste jag sett. Tänk om det hade varit du som hade råkat illa ute och satt chockad och skadad i en tillknycklad bil. Skulle du då vilja att någon kom fram till dig och brydde sig och i alla fall tröstade med att ambulans var på väg? Jag vill uppmana dig att behandla andra så som du själv vill bli behandlad!