Hur kommer det sig att Sverige, som är ett upplyst och jämställt land, har så fördomsfulla värderingar och så stereotypa föreställningar av äldre? Vi ser i många länder hur t o m statsöverhuvuden över 70 år kan ställa upp och röstas fram. I Sverige, där 70+ ses som en belastning, vore det otänkbart.
Trots att människor över 55 enligt vissa undersökningar anses mer erfarna, pålitliga och bättre att ta initiativ, hamnar Sverige nära botten i EU, då man tycker att de äldre är en belastning och en börda för samhället. Sverige framstår genom sina attityder och åsikter som det mest extrema landet i detta avseende. ”Vi lever i en kultur där ungdom är lika eftersträvansvärt som ålderdom inte är det” (DN). Bristande kunskaper om den nya tekniken hotar också att isolera vissa äldre.
De politiska partierna måste rannsaka sig själva. Av 349 ledamöter i riksdagen är endast 9 över 65 år, trots att denna kategori snart är en fjärdedel av den röstberättigade befolkningen. De politiska partierna har nästan helt utestängt seniorer från ledningspositioner. Bara 2,5% av riksdagsledamöterna är födda före 1950 och trenden är negativ.
När det gäller de äldres inflytande har dock Uppsala kommun inrättat ett KPR (kommunalt pensionärsråd), där 20 000 av Uppsala
33 000 pensionärer är representerade via UPS (UppsalaPensionärernas Samarbetsråd). Inte alla kommuner har tyvärr ett sådant organ. KPR sorterar här direkt under kommunstyrelsen, men det gäller verkligen att kommunens företrädare tar KPR på allvar, men att också pensionärerna själva är aktiva.