KOMMENTAR till Åke Sintring insändare 31/5 och Tony Henrohns kommentar 5/6.
Regelbundet kommer förslag om att flytta Carl Milles Sten Sture-monument från Kronåsen till någon annan plats i Uppsala. Nu senast från Åke Sintring. Tony Henrohns försvar för nuvarande placering är det lätt att instämma i, särskilt om man känner statyns tillkomsthistoria.
År 1871 firade Uppsalastudenterna Sten Stures ärofulla seger över danskarna vid Brunkeberg. Då föreslogs att en staty skulle resas i Uppsala över segern och segraren. Studentkåren startade en insamling i förhoppning att statyn skulle bli klar till universitets fyrahundraårsjubileum 1877. Insamlingen gick långsamt och man insåg att även förslag till statyn krävde tid. År 1888 erbjöds studentkåren den höga porfyrpelare som i dag till minne av Jacob Ulfsson står söder om Domkyrkan.
Den var för klen för det tänkta monumentet men bidrog säkert till att den fortsatta planeringen inriktades mot en staty på en hög pelare. Beslut fanns om placering på Riddartorget (i dag parken mellan Domkyrkan och värmlands nation) med anknytning till det stora kårhus som då diskuterades för kvarteret Ubbo intill Odinslund.
Vid en pristävlan om statyn erhöll studentkåren april 1899 nio förslag som senare förkastades av olika skäl. År 1901 utlystes nästa tävling som även innefattade förslag om statyns placering. Tjugotre olika förslag inkom, varav den unge och okände Carl Milles förslag av juryn placerades på fjärde plats. När förslagen sedan visades offentligt var det dock Milles förslag som fick störst uppmärksamhet. Sedan de fyra pristagarna givits tillfälle att modifiera sina förslag uppnåddes enighet om inköp av Milles förslag, som då förutsattes placeras på Tunåsen norr om Uppsala.
Under de följande åren prövades ett stort antal tänkbara alternativa placeringar: S:t Eriks torg, intill Domkyrkan, olika ställen kring slottet o s v. Man önskade en placering som gjorde statyn väl synlig, även ut på slätten runt staden. Även en placering i Stockholm diskuterades. Slutligen återstod två huvudförslag, antingen nuvarande placering på Kronåsen eller en placering på krönet av Knäppingen (högsta punkten på nuvarande Dag Hammarskjölds väg en bit söder om korsningen mellan Dag Hammarskjölds väg och Vårdsätravägen/Kungsängsleden). Det senare alternativet förutsatte en rondell runt statyns fundament!
Tanken i båda förslagen var att Sten Sture på långt håll skulle ses ridande med sin här på talltopparna på väg mot segern utanför Stockholm.
Eftersom båda alternativen låg på statlig mark begärde studentkåren 1924 tillstånd hos Kungl Maj:t (regeringen) att få placera statyn på båda ställena, vilket beviljades. Följande år invigdes Sturemonumentet på nuvarande plats i närvaro av kungen, statsministern etc. I efterhand kan man beundra studentkårens ihärdighet att fullfölja förslaget som optimistiskt antogs 1871. För cirka trettio år sedan överlät sedan studentkåren Sturemonumentet på Uppsala kommun.
Låt oss slippa öda tid på en ny utdragen debatt om monumentets placering. Det står bäst där det står!
Göran Svanfeldt
Uppsala