Andra året på Boland var jag i en depression och ätstörning och hade det inte varit för allt stöd jag fick av lärare då, och bara att jag kunde få hålla på med musik varje dag, som då blev min medicin, så hade jag förmodligen hoppat av skolan. Kanske aldrig börjat om. Suttit här nu som snart 20-åring utan utbildning.
Men Boland hjälpte mig att peppa mig själv till att fullfölja min utbildning och växa! Jag fick ju hålla på med något jag älskar! Boland var mitt absolut bästa beslut jag tagit! Jag kan idag bland annat, stå framför andra människor och prata utan att känna mig svimfärdig tack vare min estetutbildning. Estet är så mycket mer än bara att spela ett instrument eller läsa en monolog.
Vårt samhälle idag är kritiskt. Det är inte ett tryggt samhälle att leva i, enligt mig. Så många människor drabbas av depression för att man är så fruktansvärt pressad ifrån alla håll och kanter, speciellt ifrån skolan. Den estetiska läran, är så mycket viktigare än vad folk tror. Esteter är vi alla, egentligen, på ett eller annat sätt.
I går fick jag reda på att Boland/GUC ska läggas ned, att dans och teater kommer att tas bort helt och hållet och inte längre finnas kvar i Uppsala stad.
Kullarna har varit väldigt små ett tag nu, ja. Men 2016 väntas de växa igen och vart ska alla de människor som vill utbilda sig med dans och teater ta vägen då? Stockholm? Hur ska de betala för resan dit? Där dyker ju en extra kostnad upp igen. Och man vill väl plugga kultur i en kulturstad?
Allt jag kan tänka på är den där skorstenen som man tyckte att man hade råd med att bygga. 1,5 miljoner kronor. Ja det är väl bra att ha? En skorsten...
Kommunens prioriteringar skrämmer mig. Hur kan dessa människor prioritera och tänka så idiotiskt? När ska de lära sig att tänka långsiktigt? Vet de om att de ungdomar som utbildar sig just nu, är vår framtid?