Min vän var inlagd för en magåkomma. Vanliga kroppsöppningar var ur funktion. Näring, medikamenter och avföring gick genom slangar. Toaletten i anslutning till min väns rum gick inte att använda. Den var alltför snuskig.
Så min vän hänvisades till en toa i andra änden av korridoren. Efter att ha tömt blåsan skulle min vän återvända till sitt rum medförande urin i ett öppet bäcken (det fick inte spolas bort före mätning). Samtidigt skulle hen dra med sig en ställning med de påsar som slangarna var anslutna till. Inte alldeles enkelt, särskilt som mage och operationsärr smärtade.
Så min vän tog mod till sig och bad tjänstgörande sköterska och/eller undersköterska att göra toan i anslutning till rummet brukbar. På så sätt skulle min vän åtminstone slippa vandra genom korridoren, med ställning och slangar och bäcken med urin, smärtorna att förtiga.
Men städpersonalen var ju ledig. I nödfall kunde någon tjänstgörande person (kanske) sanera toan, men det hörde uppenbarligen inte till den medicinska personalens ordinarie arbetsuppgifter.
Jag bevittnade allt detta, och blev förskräckt. Visserligen bor jag i Stockholm. Ändå har jag uppfattat signalerna från Uppsalas världsberömde Otto Cars: hygien är bokstavligen livsviktig, särskilt på sjukhus. Förmodligen gäller detta även Akademiska sjukhuset i Uppsala, det är väl därför det finns behållare med handsprit överallt?