Finns det inga pengar till utsatt elevgrupp?

Uppsala2015-05-25 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Behovet av två väggar… Jag arbetar på Andra Chansen, en kommunal verksamhet för avhoppade gymnasieelever. Målet är att fånga upp de ungdomar som hamnat utanför skola och hjälpa dem vidare i livet.

Enligt Skandia kostar en människa som fastnar i utanförskap från 20 års ålder fram till pensionen hela 10–15 miljoner kronor som samhället måste stå för (www.utanforskapetspris.se).

Vi sparar med andra ord massor av pengar åt Uppsala kommun om vi så bara lyckas med en enda elev; nu lyckas vi långt bättre än så.

Vi ska nu flytta igen. Lokalerna är avgörande. Vi behöver exempelvis ett antal mindre rum utöver klassrummen för att kunna ha individuella samtal med eleverna. Det gäller oss lärare i egenskap av mentorer men framför allt speciallärare, kurator, skolsköterska, arbetskonsulent och SYV behöver avskildhet för sitt arbete med eleverna. Trots verksamhetens stora betydelse, de goda resultaten och, inte att förglömma, de ofantliga summor vi hjälper kommunen att spara på lång sikt, får vi nu i samband med flytten ännu mer olämpliga lokaler än vi haft.

Vi fick i veckan klart för oss att vår flytt till de nya lokalerna inte får kosta någonting. Det finns inte ens pengar till de mest nödvändiga anpassningar. Vi får inte de för oss så nödvändiga smårummen utan endast stora, om än fina, klassrum.

Vi hamnar mitt i en trapphall där människor passerar, trots behovet av lugna, avskilda lokaler men vi anstränger oss att hitta lösningar på detta via exempelvis möbleringen. Vi skulle klara detta hyfsat om vi fick lov att dela av två av rummen med nya väggar för att skapa mindre rum; enkelt uttryckt kan man säga att vi behöver två väggar. Två väggar!

Men nej. Vi befinner oss några få veckor före terminsslutet i en känsla av desperation: hur ska vi kunna göra något för våra ungdomar? Hur ska vi kunna hjälpa dem mot framtiden då vi sitter i stora ekande rum utan möjlighet till samtal?

Finns det verkligen inga pengar att satsa på en utsatt elevgrupp?

Pengar som på sikt betalar sig många gånger om om inte värdet ”ökad livskvalitet” är angeläget nog?

Läs mer om