Åse Hansson, forskare i matematikpedagogik och lärarkompetens vid Göteborgs universitet, menar till exempel att en återgång till katederundervisning är omöjlig och att den bygger på att eleverna passivt tar emot kunskap som förmedlas av läraren. I en radiointervju sa hon; ”Läraren förmedlade kunskap till eleverna. Men det var ju under en tid när samhället såg helt annorlunda ut”.
Förmedla kunskap. Ja, vad ska läraren annars göra? Självfallet, men så att eleven själv med dess hjälp kan dra slutsatser och gå vidare. Passivt mottagande? Nej, genom ett aktivt lyssnade, vilket verkar var ett av problemen i dag, det vill säga det röriga i klassrummet.
Hansson menar att vårt samhälle kommer att efterfråga människor som har lärt sig tänka själva och vara kreativa, och att i matematik behöver eleverna lära sig problemlösning och att resonera sig fram till olika svar. Men hallå där, så arbetade vi också på 60-talet.
Var har Hansson hämtat sin kunskap om katederundervisning? Hennes åsikter är kanske ett svar på varför skolan av i dag ser ut som den gör. Vi lärare satt självfallet inte vid katedern eller stod vid tavlan utom när det fanns behov av det, till exempel.vid genomgångar och sammanfattningar. Vi formulerade dessutom ofta problem med anknytning till vardagslivet och försökte ofta aktivera eleverna genom att ställa mer eller mindre ”knepiga” frågor.