Svenska kyrkan Julafton 2013 på Ärentuna kyrkogård. Vid undertecknads besök på kyrkogården klockan 13.30 kom en man fram och frågade: Är kyrkan stängd på julens afton?
Jag bekräftade detta och mannen sa: Här kommer jag från Torneå och vill besöka mina föräldrars grav och min barndoms kyrka, en högtidsstund att varje år få sitta och meditera en stund i kyrkan. Hans besvikelse var outhärdlig.
Och detta gäller inte bara den mannen, av erfarenhet sedan 1962 till dags dato vet jag att människor på helgdagsaftnar besöker sina anhörigas gravar och gärna vill ha en stilla stund i kyrkan.
Detta struntar församlingens arbetsledning i, man ser endast strikt på arbetstiden. Det hänvisas också till stöldrisken, sedan 1962 har två incidenter inträffat vid Ärentuna kyrka, båda gångerna har kyrkfönster slagits ut. Det sitter inte en tjuv bakom varje gravsten, men besvikelsen framför den låsta porten är större än vad arbetsledningen är medveten om och gör stor skada. Att inte komma in i sin egen kyrka, som man betalat tusentals kronor i avgift till, är helt bedrövligt och ur alla synpunkter förkastligt. En person som har ett ganska svalt förhållande till kyrkan blir ju inte mer entusiastisk över den här behandlingen.
Att vara närvarande i kyrkan vid ovan nämnda tillfällen och liknande är ett sätt att följa dopbefallningen men tydligen prioriteras expeditionsarbetet högre eftersom präster är sällsynta i by och byggd.
Det är sorgligt att bevittna avvecklingen av Svenska kyrkan.