En show med politiker utklädda till grävmaskinister tjuvstartade bygget av spårvägen (UNT 22 augusti 2024). Genom detta jippo sattes en falsk bild av att allt är klart. Men för spårvägen finns ännu inga tillstånd. Ingen detaljplan är godkänd och miljöprövningen för bron genom Åriket har bara börjat. Trots detta pågår upphandlingen och en plan B för annan sträckning finns inte.
Varför låtsas Erik Pelling (S) med partners (MP, V och L) att allt är klart? Varför denna vilseledande manifestation med ”första spadtaget”?
Ville Erik Pelling (S) och Jennie Claesson (L) sätta bilden av att allt är klart för spårväg för att tysta oppositionen? Maktdemonstrationen i sandlådan kan också uppfattas som ett hån mot de Uppsalabor som inte vill ha en dyr spårväg till priset av förstörd miljö.
Varför har MP Uppsala frångått partiprogrammets solidaritet med djur, natur, ekologi och kommande generationer? Att själva driften inte släpper ut koldioxid räcker inte. Med tillverkning och trädförluster inräknat går inte ens koldioxidbudgeten ihop.
Varför hörs inga protester från Naturskyddsföreningen när unik natur ska förstöras? Varför så tyst från Linnésällskapet och Linnés vänner när Ultunalänken genom Åriket gör världsarvet omöjligt?
Spårvägen kräver omfattande dispenser från lagskyddet av dricksvatten, biologisk mångfald, kulturmiljö och landskapsbild. Riksintressen störs. Tusentals träd behöver fällas.
En Ultunalänk skulle skada friluftsliv, djur- och växtliv samt Linnés vandringsstigar. Åriket står nu på UNESCO:s tentativa lista över världsarv. Vibrationer, buller, ljusföroreningar och en tung högbro på pålar ger ett totalt förändrat landskap som stör djur och natur och vattenskydd. En världsunik plats skulle förstöras av en tungt trafikerad bro. Varför inga tydliga varningar från Länsstyrelsen?
Pålning för bron ska ske i kontakt med åsens grundvatten och de västra pålarna slås ned i områden med hög och extremt hög risk för vattnet. Beprövade skyddsmetoder saknas. Att slå pålar istället för att borra förmodas minska risken för läckage, men tar inte bort den. Man tror att bentonitlera kan täta vid upptryckning men garantier kan inte ges - allt är förhoppningar, tro och tyckande. Men osäkerhet duger inte när Uppsalaåsens vatten står på spel.
Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen har nu mandat att skona Uppsala från spårvägens vådliga sträckning. Känner de sitt ansvar? Linnés Årike kan inte återskapas, ej heller tallskogen i Ulleråker. Och Dalälvens dricksvatten dröjer