Replik till ”Spång fanns redan på 1700-talet” 19/1.
Först en eloge till Karin Åkerblom som med medarbetare lyft vårt vackra Uppsala till en allt högre nivå. Det hedrar.
Däremot är Karin Åkerbloms replik på många sätt lite märklig. Vi lever i nuet och har att ta ställning om ett framtida Uppsala. Vad som var gällande på 1700-talet saknar fullständigt värde annat än som kuriosa. Förutsättningarna var helt annorlunda då.
I min värld är kritik av ondo om man sedan inte kan presentera ett hållbart alternativ till det som kritiserats. Annars förpassas kritiken till ett ”gnäll”.
Karin Åkerblom skriver i UNT: ”Att pröva en övergång strax norr om Kvarnfallet är en grannlaga arkitektonisk utmaning och det fotomontage som kopplats till insändaren är för oss mycket främmande.” Här borde läsaren höja på ögonbrynet – ”grannlaga utmaning”?
Karin Åkerblom har inte förstått att min bild är en principskiss/bild mellan två av kommunen angivna punkter på var sida om Fyrisån. Som lekman vet jag ju inte hur ”den arkitektoniska utmaningen” ter sig. Varför då inte presentera denna utmaning för läsekretsen?
Föreningen Vårda Uppsala – FVU – skriver i sin skrivelse till kommunen: ”Vidare är vi helt emot spången ovanför Kvarnfallet. Den obrutna vattenytan här speglar en av stadens vackraste utblickar.”
Deras ord borde väga tungt. En studie av medlemmarnas ärevördiga bakgrund/kunnande borde få kommunen att ompröva sitt experiment. Tack till FVU.