Länsstyrelsen i Uppsala län har med stöd av miljöbalken bildat det marina reservatet Gräsö östra skärgård. Länsstyrelsen känner naturligtvis till sammanställningen från Skärgårdens Riksförbund. Den redovisar, att Sverige har uppfyllt miljömålen för 2011 gällande bildande av naturreservat. Trots detta genomdrev länsstyrelsen bildandet av detta reservat.
Länsstyrelsen har sedan 1960-talet försökt att bilda reservat på Gräsö östra skärgård. Tidigare kommunledningar har ansett att befintliga lagar skyddar Gräsöns naturvärden. Nuvarande kommunstyrelsen avgav ett remissyttrande som var positivt till reservatsbildning och bidrog därmed till att en död hand läggs över Gräsö.
Länsstyrelsen har upprättat beslut, skötselplan och ordningsföreskrifter för hela mark- och sjöområdet i reservatet. Länsstyrelsen har även upprättat en författningssamling om detta. Den blev officiell två dagar efter reservatsbeslutet 21 februari 2012. Med stöd av paragrafer i miljöbalken avsätts också delar av fastigheterna på Gräsö fastland, vilket innebär att länsstyrelsen som verksamhetsutövare förbehåller sig rätten att köra över marken som ligger utanför reservatet. Det betyder intrång, som markägare och sakägare ska tåla, enligt länsstyrelsen, för att länsstyrelsen ska kunna komma till reservatet.
Hur kan landshövding Peter Egardt tillåta en sådan efterhandskonstruktion, som aldrig har redovisats till berörda parter på Gräsön? Det är bakhållspolitik och myndighetsmissbruk att upprätta en författningssamling i lönndom. Dessa dokument skulle ha redovisats i ett kvalificerat samråd, som länsstyrelsen måste genomföra med markägare och sakägare.
Det finns heller inga pengar till skötsel. Det stärker inte trovärdigheten. Det finns 11 öre per hektar till underhåll för Gräsö reservat.
När verksamhet startar ska verksamhetsutövaren känna till miljöbalkens bevisbördsregeln, som innebär att denne ansvarar för skador som uppstår och vidtar åtgärder. Verksamhetsutövaren har bevisbördan och att svara för samtliga ekonomiska kostnader tills skadan är avhjälpt.
Reservatbildningen har i tio år föregåtts av en outhärdlig psykisk press på ortsbefolkningen från länsstyrelsen. Det är att förorsaka skada. Miljöbalkens första kapitel, den allra viktigaste, säger att människor ska skyddas mot ohälsa.
Länsstyrelsen har tillskrivit 390 intressenter, till exempel Roslagens Boat Racing i Stockholm, Sportfiskarnas Upplandsdistrikt, Boverket i Karlskrona och andra verk och föreningar. Det har inkommit 139 svar, varav 90 är från olika intresseorganisationer. Länsstyrelsen har aldrig redovisat resultaten från detta skriftliga samråd. Länsstyrelsen har också tolkat det 251 remissinstanser som inte har svarat som att de inte är negativa till ett reservat.
Nya uppgifter kom 21 april, två månader efter reservatbildandet. Då sades att 537 andelsägare hade tillskrivits och att endast 30 hade lämnat synpunkter. Det är hög tid, att redovisa resultaten.
Länsstyrelsen måste veta och förstå, att det efter 50 års motstånd från ortsbefolkningen inte går att förenkla en sådan här viktig fråga, genom att bara tillskriva intresseorganisationer och andra myndigheter och dra slutsatser från de svar som inkommit, dessutom utan att redovisa dem.
Hur kan länsstyrelsen gör en positiv insats i det här området?
En verklig insats kan landshövding Egardt göra om han samordnar alla landshövdingar i alla kustlän, från Boden till Ystad, angående det krångliga regelverk som våra svenska kustfiskare drabbas av i jämförelse med övriga Östersjöländers fiskare. Det handlar bland annat om fiskekvotstilldelning.
Här kan landshövdingen göra en politisk insats för att rädda landets kustfiske, så att kommande generationer fiskare kan fortsätta att leva vid innanhavet Östersjön, med en i framtiden levande skärgård.
Ingemar Adén
samordnare för Norrboda, Söderboda, Kallboda, Österbyn och Bjuröns fiskevattenägare mot bildande av Gräsö östra skärgårds natur- och marinreservat