MELLANÖSTERN. Svar på Lennart Göranssons genmäle 16/9.
Alltsedan Israel bildades, och till och med innan, har araberna motsatt sig en judisk stat i Mellanöstern. Det brittiska Palestinamandatet delades i en arabisk (Jordanien) och en judisk del ? var det tänkt ? men den judiska delen ville araberna aldrig lämna ifrån sig. Israel förklarade sig självständigt 1948 ? och genast anföll samtliga arabiska grannländer den nybildade staten. Västbanken ockuperades av Jordanien.
Under Jordaniens ockupation av Västbanken fanns ingen palestinsk strävan efter att bli självständiga. Inte heller någon palestinsk identitet, då man snarare såg sig som en naturlig del av Syrien. ?Det är allmänt känt att Palestina inte är någonting annat än södra Syrien?, framhöll Ahmed Shuqeiri, ordförande i PLO. (Källa: Avner Yaniv, PLO, Jerusalem: Israel Universities Study Group of Middle Eastern Affairs, augusti 1974, sid 5.)
I början av 1954 sade Egyptens utrikesminister, Muhammad Salah al-Din, något som man känner igen än i dag: ?Det arabiska folket skäms inte att säga: Vi nöjer oss inte med mindre än att Israel slutgiltigt utplånas från Mellanösterns karta.? (Al-Misri, 12 April, 1954)
Så hoppar vi fram till 1967. Egypten, Syrien och Jordanien, med hjälp av irakiska, kuwaitiska och algeriska styrkor, förberedde en offensiv mot Israel, men den israeliska armén lyckades på sex dagar krossa motståndet och erövrade samtidigt Gazaremsan och Sinaihalvön från Egypten, Golanhöjderna från Syrien och Västbanken från Jordanien. Israel erövrade dessa områden i en väpnad försvarskonflikt. Vad detta innebär i praktiken skulle kanske Lennart Göransson behöva läsa på om.
Efter detta inträffade en märklig metaforfos bland den arabiska befolkningen på Västbanken och i Gaza. Plötsligt är man palestinier ? en etnisk arabisk grupp med egen nationell identitet som tidigare inte har funnits. Och till råga på allt ville man ha en egen stat, som inte heller har funnits tidigare. PLO bildas och stadgarna skrivs som än i dag gäller: Palestina fritt ? Israel bort.
Vi hoppar fram till 2005. Israel avvecklar bosättningarna i Gaza och armén lämnar området. Som tack för detta börjar det regna över 14 000 raketer över Israel ? från Gaza. Året efter kidnappas den israeliska soldaten Gilad Shalit. I förhandlingar säger den israeliska sidan: ?Lämna tillbaka Gilad Shalit, sluta skjut raketer och erkänn Israel som stat. ?Svaren är ?nej, nej och nej?. Gazakriget 2008-09 bryter ut.
Araberna tycks, till varje pris, vägra att ändra sig angående Israels rätt att existera. Så, Lennart Göransson, negligera inte Hamas och Fatahs stadgar. De är otroligt bristfälliga och sorgliga. Och totalt historielösa. Araberna har aldrig velat ha en judisk stat i området ? och det är där konflikten bottnar. Tar man bort Israels ockupation, säkerhetsbarriär, mur och allt annat som man anklagar Israel för ? har man fortfarande kvar arabernas vilja att utplåna staten Israel. Det säger de första punkterna i Hamas och Fatahs stadgar.
De israeliska terrorgrupperna Irgun och Stern blev aldrig inröstade i Knesset, det israeliska parlamentet. Terrorgruppen Hamas och Fatah leder dock den palestinska sidan på grund av det palestinska folkets stöd. Ett stöd som till stor del bottnar i att araberna inte vill ha en judisk stat i Mellanöstern. Och detta oavsett vilken politik Israel driver.
I palestinska skolor får barnen böcker där Israel inte finns på kartan. Vad lär de sig genom detta? Lär de sig tvåstatslösning och fred mellan araber och judar?
Till sist, mina källor till den första insändaren om opinionundersökningen bland palestiner har efterfrågats. Se
1) http://www.jpost.com/DiplomacyAndPolitics/Article.aspx?id=229493.
2) http://www.jpost.com/Opinion/Editorials/Article.aspx?id=234971.
3) http://justjournalism.com/media-analysis/israel-project-poll-results-of-palestinian-public-opinion.
4) http://www.theisraelproject.org/atf/cf/%7B84dc5887-741e-4056-8d91-a389164bc94e%7D/2011-07_PALESTINIAN_SURVEY_FQ.PDF
Patrik Tikkanen
Orsa