Det vädras många ganska starka åsikter om antalet asylsökande som nu anländer till Sverige. Klarlagt om man tittar på omvärlden är dock att det kan sägas pågå ett tredje världskrig. Även om vi i Sverige inte har drabbats av bomber och stridigheter är kriget inte långt borta.
Många som uttalar starka åsikter åt ena eller andra hållet har dock inte stått vid sidan av en ung flykting. Debatt är viktig, och alla ska få tycka, självklart. Men det blir lite märkligt när man inte vet vilka människor och människoöden man pratar om.
Jag har varit god man för ensamkommande barn i sju, snart åtta år. Som god man är du med barnet när olika myndighetsbeslut tas. Det kan vara beslut om skola och sjukvård, men det kan också vara livsavgörande beslut om att få stanna i Sverige eller inte. Du får insikt i när våra system fungerar men också när de inte fungerar.
Många berördes av sensommarens och höstens bilder av flyktingar på vandring genom Europa. Viljan att hjälpa var stor. Vissa insamlingar fick ett överskott av kläder. Det saknas dock människor som kan möta och guida de unga som kommer hit. Om ens pappa blivit bortrövad och om man inte vet om denne lever, eller om man flytt från tvångsgifte och våldtäkt och dessutom är tonåring (med allt vad det innebär av osäkerhet), ja, då behöver man en stabil vuxen som finns där och hjälper till att ta beslut i olika frågor samt stöttar en på vägen in i vuxenlivet.
Man kan inte påverka alla beslut som tas kring barnet. Men man kan finnas där. Små saker, som att bara vara där, gör stor skillnad. Helt plötsligt kommer ni få se en traumatiserad och deprimerad ung människa le igen.
Det behövs fler gode män. Pröva på att följa en ungdom. Du kommer få perspektiv på samhällsdebatten och dem alla talar om.
Stefan Zebrowski
Uppsala