Replik på insändare 1 juni.
Att högkostnadsskyddet, även kallat ”maxtaxa”, höjs till jämna 2 000 kronor per månad för hemtjänst i ordinärt boende, dagverksamhet, särskilt boende samt kommunal hälso- och sjukvård är en rikspolitisk fråga.
Ska det ses som ett svek från rikspolitikerna? Nja, det handlar nog snarare som en viss korrigering till den faktiska kostnadsutvecklingen. När maxtaxan infördes var högkostnadsskyddet 1 516 kronor per månad och räknat på 2 procent kostnadsinflation inom den aktuella verksamheten, vilket är lågt räknat, så hamnar man på 2 000 kronor i år.
Vore högkostnadsskyddet ett normalt sådant skulle det kunna drabba de sämst ställda pensionärerna, som Carl-Eric Thörngren skriver. Men nu är det kompletterat med ett system med förbehållsbelopp, som pensionären garanteras. Detta innebär att höjningen inte kan drabba dem med de lägsta pensionerna.
Jag bedömer att de flesta kommuner nu som tidigare kommer att lägga sitt högkostnadsskydd på den nivå som statsmakterna bestämt. Det blir opraktiskt och kostsamt att göra något annat.