När jag berättar för andra människor vad jag ska starta upp får jag väldigt ofta till svar:
”Det kommer nog gå jättebra – närodlat och ekologiskt är ju verkligen inne just nu.” En trend.
Jag blir oerhört glad när folk ger mig pepp inför den ganska krävande uppgiften det är att odla grönsaker – inte en ledig dag på hela sommaren, svårt att få ihop ekonomin, 15 timmars arbetsdagar och annat som grönsaksodlare ofta vittnar om.
Men det där med trend. Hur blev det så? Hur kunde vi gå ifrån ett självförsörjande land till ett land där endast 1 procent av befolkningen sysslar med jordbruk och där grönsaksodling betraktas som något som är inne just nu? Är det inte längre livsnödvändigt med mat? Har vår distans till maten blivit så stor att den numer enbart är något vi köper i affären? Och vill man vara trendig så köper man närodlat och ekologiskt.
Med jämna mellanrum påminns vi om att vi, i händelse av krig eller annan kris, bara klarar oss några dagar innan butikshyllorna står tomma. Kanske är det fler som handlar närodlat den dagen de sa det på radion. Sen då?
Att det kommer att gå bra för mig därför att närodlat och ekologiskt är inne just nu, tvivlar jag inte på. Men det är ett ytterst oroande sätt att se på mat, och det säger en hel del om vårt konsumtionssamhälle.
Jag vill att folk ska handla närodlat och ekologiskt för att det är livsnödvändigt att vi kan försörja oss själva med bra mat – inte för att det är trendigt. Jag hoppas innerligt att det egentligen är så de flesta konsumenter tänker. Men jag vill att medier och politik er på allvar öppnar ögonen för detta och att regeringen börjar föra en politik som ger mig fler odlarkolleger – inte färre.
Vi behöver inte mer vapen för att klara ett eventuellt krig. Det vi behöver är mer käk.