Att Uppsala till slut ändå är ett Grönköping på slätten framstår allt tydligare. Att en del av dess invånare anser sig vara intellektuella akademiker hjälper inte stort. Hur i all världen kan man se det som förhärligande av diktatur och sovjetkommunism? Tror man att andra är idioter och inte kan tänka själva inför ett konstverk?
I diktaturer runt om i världen, höger eller vänster, matas människor med att leva i lyckoriket och att marscherande hylla sina ledare. Jag älskar inte konstverket, och ingen måste göra det, men det är min direkta association, att jag slipper marschera. I Berlin påminns man ständigt och med avsikt om den förfärliga nazismen och om den brutala DDR- diktaturen. I t.ex. Martin-Luther-Gedächtniskirche från 1935 står en SA-man och en HJ-pojke under korset i en relief. Beslutet blev ändå att det kvar efter restaureringen kring 2000.
Det är förvisso inte Uppsalas historia, men ingen tar skada av att påminnas om de hot som finns mot frihet, jämlikhet och broderskap.