Offtentlig handling Sajten Lexbase har väckt debatt om offentlighetsprincipens gränser, vilket är välkommet. Enligt min uppfattning har Aftonbladet gått för långt i en artikel av Peter Kadhammar 17/1 med rubriken ”I kunskapssamhället har läsförmågan gått förlorad”. Artikeln är så vitt jag förstår en uppföljning på en aktion, ”ett veritabelt nödrop”, från en grupp lärare med historieprofessorn Maria Ågren i spetsen, publicerad i UNT för något år sedan. Enligt Kadhammar klagade gruppen på studenternas dåliga ordförståelse, usla ordförråd och begränsade grammatiska förmåga.
Sin uppföljning gör Kadhammar genom att beställa fram en ”tjock bunt” uppsatser inlämnade som en del av A-kursen i historia, den grundläggande 30-poängskursen, vid Uppsala universitet HT 2013. Uppsatserna, som borde betraktas som arbetsmaterial, är märkligt nog offentliga handlingar, vilket hedervärt har ifrågasatts av studierektorn, Karin Hassan Jansson.
Jag ifrågasätter inte att ovannämnda lärare kan ha fog för sin kritik av vad det svenska skolsystemet åstadkommer vad gäller studenters färdigheter i svenska språket. Det jag vänder mig emot är Kadhammars utnyttjande av det material han fick ut från universitetet. Han citerar ordagrant ett antal inlämningsuppgifter. Hur känner sig de studenter, vilka på detta sätt blir uthängda? När de skrev sina uppgifter hade de säkerligen ingen aning om att det handlade om offentliga handlingar. Hur kommer en sådan medvetenhet att påverka studenternas prestationer i framtiden?
Jag har själv 45 år efter det jag tog min högskoleexamen följt A-kursen HT 2013 och har imponerats av studenternas kunskaper och förmåga och själv inte sett något av det som Kadhammar tar upp.