I förseningslimbo

Häromkvällen tillbringade jag en vacker höstkväll på Uppsala Station i väntan på Upptåget som var försenat. Inledningsvis flyttas avgångs­tiden fram med regelbundna 10-minutersintervall. Efter 30 minuters försening börjar informationen ändra karaktär. Den beräknade avgångstiden flyttas fram, men är numera är preliminär och kan flyttas både fram och tillbaka. Folk runt omkring börjar skruva på sig. Ingen information om grundproblemet till för­seningen förmedlas.

För sent. När tåget är försenat tvingas resenärerna vänta i ovisshet. När som helst kan tåget komma och ingen vågar lämna plattformen.

För sent. När tåget är försenat tvingas resenärerna vänta i ovisshet. När som helst kan tåget komma och ingen vågar lämna plattformen.

Foto: Tor Johnsson

Uppsala2014-09-23 06:02
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ytterligare information ropas ut. Även nästa upptåg är försenat. Med regelbundna intervall ropas ut att de båda tågens ankomsttider är preliminära och tiderna kan komma att flyttas fram eller tillbaka.

Någon vågar sig snabbt i väg från perrongen till vänthallen för att söka information, risken är ju dock att man missar ett eventuellt ankommande tåg.

Tv-skärmen med information är sönder, ingen information om ankommande tåg kan utläsas. På skärmen för avgående tåg kan man dock utläsa att det för närvarande är två stora problem, ett stort signalfel mellan Storvreta och Uppsala samt ett banfel mellan Sala och Uppsala.

Information om spårändringar ropas ut, folk börjar rusa över till andra spår, vilket tåg är vilket, vilket av tågen kommer först, svordomar hörs.

Slutligen, cirka 60 minuter efter utsatt tid kommer ett av tågen. Folk tränger sig på tåget och lugnar så sakteliga ned sig, tåget kom ju ändå, på vägen hem glöms förseningen sakta bort.

Det är var ju inget uppseendeväckande som hände, bara avsaknad av information. Det är ju sånt som händer och det var ju bara en dryg timme av kvällen som försvann i väntan på tåget.

Läs mer om