Insändare: Ingen glad påsk här

Snart stundar återigen en stor mathögtid som innebär att man frossar i animalier. Äggen är en symbol för påsken för många. Det man glömmer bort är att fortfarande sitter cirka 1,3 miljoner hönor i trånga burar i Sverige under onaturliga omständigheter. Detta trots att antalet hönor i konventionella burar har minskat de senaste åren tack vare konsumentpåverkan.

Frigående höns har det något bättre – men fortfarande begränsas deras liv och de tvingas dö i förtid.

Hönor som lever naturligt flyger upp i träd om nätterna för att vila, de krafsar och pickar fritt om dagarna och tar sej sandbad när de behagar.

I de trånga burarna är pinnen lågt placerad och ytan per höna motsvarar ett A4-ark. Möjlighet till sandbad finns men är begränsad. (Källa: Etolog Linda Björklund, Djurens Rätt).

Det säger sej självt att ingen kan må bra under sådana förhållanden.

Om det är en tuppkyckling som kläcks fram dödas den omedelbart. Den har inget värde för livsmedelsindustrin. Det innebär att cirka 15 000 tuppkycklingar dödas dagligen, bara i Sverige. En höna inom äggindustrin dödas vid cirka 18 månaders ålder . Då är hon inte lika produktiv och lönsam längre. Under normala omständigheter kan en höna leva i cirka tio år.

Att låta så många individer lida under sina korta liv är inte värdigt ett modernt och civiliserat land. Djur är likt oss individer med förmågan att känna både välbefinnande och lidande. Vår gemensamma önskan och inneboende drift är att få leva och må bra. Vi människor har möjlighet att låta djuren få ett bra liv.

Det går att välja bort ägg för hönornas skull och till och med ersätta äggets funktion och smak med vegetabilier. Bra mattips finns bland annat i Sveriges första veganska mattidning ”Vego” eller i ”Vegoriket” på nätet. Påsken firas ju både i lidandets tecken men även i glädjens och hoppets: Skona djuren från lidande och bli samtidigt mer medmänsklig.