Replik på insändare av Kristina Yngwe 12 februari.
Det är en ytterst liten skara djurrättsaktivister som använder sig av olagliga metoder så som Yngwe beskriver. Vi delar ut flygblad, anordnar studiecirklar, matutdelningar och föreläsningar. Syftet med min insändare var att skapa en ökad förståelse för människor som brinner för allas lika värde oavsett arttillhörighet. Alla individer bör ha samma grundläggande rättighet till sitt eget liv baserat på våra gemensamma egenskaper. Nelson Mandelas och kvinnorörelsens kamp krävde vissa lagbrott, precis som djurrättsrörelsen. Dock är våld mot privatpersoner oacceptabelt och jag motsätter mig inte att allvarliga brott måste ses över.
Jag vill slå hål på den Svenska djurskyddsnationalismen som är felaktigt hyllad. Storbritannien, Kroatien, Österrike och Nederländerna hör till de europeiska länder som förbjudit pälsfarmer av etiska skäl. Fler arbetar för att fasa ut det. Norge var det land som först införde krav på att grisar ska kastreras med bedövning år 2002. I Finland gäller bedövning vid kastrering sedan 2012 och likaså i Nederländerna. Sverige ligger efter inom flera områden och sedan djurskyddsmyndigheten lades ned då Alliansen kom till makten har kontrollerna försämrats ytterligare.
Yngwe skriver att dessa näringsidkare aldrig ska behöva frukta för sina liv och säkerhet, det vill inte jag heller. Skillnaden är att jag tar det ett steg längre och inkluderar fler. Detta är en självklarhet för mig då djurrätt är en förlängning av mänskliga rättigheter. Vi har olika utgångspunkter: djurskydd kontra djurrätt. Min uppmaning var att sluta tänka djurskydd och börja tänka djurrätt och jag ber våra folkvalda igen. Ingen ska behöva frukta för sitt liv.