Min tanke med denna insändare är att låta så saklig och resonlig som möjligt. Jag ska i alla fall göra så gott jag kan!
Först av allt skulle jag vilja börja med att dela ut en skämskudde, av det större slaget, till Uppsala kommun. Skämskudden går till er som har hand om unga vuxna med svårigheter och hur dessa personer på smidigast sätt kan slussas ut i det vuxna yrkeslivet och anpassa sig.
Trots att man kan tycka att de utbildade inom detta område ska sköta dessa angelägenheter så tänkte jag ändå ta mig friheten att dela ut lite enkla tips. Tips som skulle göra tillvaron mycket trevligare för alla inblandade:
1) Som handläggare till dessa unga vuxna med olika funktionsnedsättningar är det viktigt att alltid informera den tilltänka arbetsplatsen om detta. Så att arbetsgivarna inte förväntar sig något de inte kommer att få.
2) För att återkoppla till punkt ett så ska informationen delges om personens funktionsnedsättning så vederbörande inte ska behöva höra att hans arbetskollegor beskriver honom som ”asocial” eller att han ”inte är som alla andra”.
3) Om punkt ett och två på något vis inte efterföljs så är ju det beklagligt och att eventuella klagomål inte ska hamna i knät på personen med funktionsnedsättning. Det måste snarare finnas en dialog mellan handläggaren och arbetsplatsen.
Jag har själv inte någon funktionsnedsättning, men har på nära håll bevittnat hur Uppsala kommun under många år har behandlat och utnyttjat min bror. Jag är trött på detta så jag hoppas att mina enkla tips kan komma till användning i framtida möten mellan handläggare och arbetsplatser, så att vi kan minimera förnedringen av att bli kallad ”inte som alla andra”. För att bli kallad ”inte som alla andra” det känns. Det känns ända in i själen. Och jag är inte ens den drabbade.
Så fy skäms Uppsala kommun, gör om och gör rätt!