Det är skräckinjagande att uppleva hur några politiska beslutsfattare fortfarande propagerar för spårvagnar.
De är samma personer, samma instanser och ”samma andas barn”, som de som blev helt frälsta av Niclas Malmbergs projekt för spårtaxi.
Deras trovärdighet är sådan, att i ett mera vettigt sammanhang än svensk kommunalpolitik, skulle de inte har möjligheter att delta i beslutsfattandet, som gäller så kostsamma investeringar som Uppsalas kollektivtrafik står inför.
Trovärdigheten ökas inte med att hänvisa till kalkyler som räknar med lönsamheten för aktuella transportlösningar under 40–60 år.
Nu ritas det åttor, baserade på tankar som en konsultbyrå har presterat. Jag är övertygad om att det finns flera konsultbyråer som kunde ge underlag för helt andra siffror.
En annan fråga är, hur det står till med planeringsverksamheten inom Uppsala kommun, när det anses finnas behov av att anlita utomstående konsulter för underlag för trafikplanering.