Strålskydsstiftelsen har ingen vetenskaplig kompetens eller trovärdighet inom ämnet och har flera gånger förvanskat andras forskningsresultat i syfte att skrämma småbarnsföräldrar. Sådant agerande diskvalificerar dem som seriös part i debatten. Tyvärr hänvisar Elöverkänsligas Riksförbund på sin hemsida till texter av personer från Strålskydsstiftelsen, därmed tappar också riksförbundet trovärdighet och bidrar inte till att hjälpa medlemmarna med att lösa sina problem på ett konstruktivt sätt.
Hermansen-Öster antyder att myndigheterna inte talar sanning om riskerna med mobilstrålning och elektromagnetiska fält. Strålsäkerhetsmyndighetens årliga genomgång av forskningsläget tar hänsyn även till de artiklar som Strålskyddsstiftelsen hänvisar till. Men till skillnad från Strålskyddsstiftelsen granskar man dem, även sådana artiklar som är oseriösa eller innehåller fusk, och gör därefter en samlad bedömning av kunskapsläget.
Slutsatserna från den senaste genomgången är att vi inte helt kan utesluta att det finns långsiktiga hälsorisker. Men bevisläget är svagt, och det finns inga kända mekanismer som förklarar de symptom som påstås komma från strålningen. Så myndigheterna tar ansvar, och de ger rekommendationer för hur man ska bete sig om man är orolig och vill minska exponeringen. Något sådant ansvar uppvisar dessvärre inte de organisationer som Hermansen-Öster nämner. De som lider av elöverkänslighet behöver få hjälp och mer studier om orsaken behövs. Men att hänvisa till organisationer som inte drar sig för att förvanska och överdriva leder inte till en lösning, enbart till mer skräckpropaganda.