Jag är mycket fascinerad av logistiken inom sjukvården.
Nyligen stukade jag ena foten ordentligt. Jag är van att man först tar hand om sina skador själv och lindade därför min fot och avvaktade. När smärtan fanns kvar efter nio dagar beslöt jag att ta kontakt med sjukvården. Eftersom det passerat över en vecka måste jag besöka min vårdcentral för att få en remiss för röntgen. Hade jag kommit två dagar tidigare hade jag fått åka direkt till Samariterhemmets ortopedakut.
Vid besöket på vårdcentralen fick remiss av en läkare till Akademiskas röntgenavdelning, där fick jag sedan vänta cirka två timmar, trots att jag var på plats 7.30 på morgonen.
Efter röntgen skulle jag till akutmottagningen för att skrivas in på ortopedakuten. Där tittade en kandidat på min fot och vände och vred på den – som alla andra även gjort. Och jag fick veta att röntgenplåtarna visade på en fraktur. Efter konsultation med läkare beslöts att jag skulle gipsas.
Därefter gick den haltande färden vidare till ortopeden, där inskrivningsavdelningen frågade var min remiss fanns. Så småningom blev jag hänvisad till ”gipsrummet” och fick en ”gipssko”.
Jag hade fått hjälp av tio personer på Akademiska och tre på vårdcentralen för denna fotfraktur
Jag vill verkligen påpeka att alla var mycket trevliga i bemötandet. Tack för ert fina jobb.