Var går gränsen för hur man får bete sig?
Jag fick lära mig i ganska tidiga år att se skillnad på ditt och mitt. Att spara till det jag ville ha. Att dela med mig till dem som ingenting har. Kanske är det en förlegad uppfostran som är ganska unik. Eller har vi människor förträngt detta för vår egen vinnings skull?
Jag tycker det är under all kritik att människor utnyttjar sina förtroendeposter och för skattebetalarnas pengar roa sig för ofantliga summor. Och att man som politiker eller förvaltningschef får fortsatt lön fast man inte har sitt arbete kvar. Och att man får ersättning och samtidigt ett annat jobb fast man har missbrukat sitt uppdrag.
Bland de människor jag möter försöker de som arbetar att göra rätt för sig, men ändå räcker inte pengarna. De som får ekonomistöd från kommunens socialtjänst har så liten norm att pengarna inte räcker till mat hela månaden. Pensionärer med låg pension kan inte unna sig något. Barnen kan inte gå på fritidsaktiviteter för pengarna räcker inte till det.
Om jag skulle missbruka mitt förtroende på mitt arbete får jag sparken och blir varken berättigad lön eller a-kassa. Hur kan man med rent samvete säga: Vi inte har råd med utökad pension till de sämst betalda och vi kan inte höja socialbidragsnormen för vi har inte råd eller vi kan inte ge barnen en bättre skola.
Ja, områdena är många som behöver mer pengar. Och Tillväxtverkets festpengar skulle räcka långt i de här områdena.
Glöm inte att vi alla är människor med samma behov. Vari sitter värdet hos en människa? Hur vi presterar och i hur mycket pengar vi har!
Att ta bort mer och mer av Bibelns tankesätt i vårt samhälle gör att vi blir blinda för vad som är rätt och fel. I Bibeln berättas om tulltjänstemannen Sackeus. Han tog för mycket betalt av alla som gick in och ut ur staden. Men när Jesus kom blev han rädd. Jesus gästade hans hus och Sackeus lämnade då tillbaka allt som han tagit för mycket.
Gud gav oss livet och meningen är att vi ska hjälpa varandra och bygga en värld där alla är lika och har samma förutsättningar efter sin förmåga. Höj din röst och våga säga ifrån när det begås felaktiga handlingar. Vi lever i ett demokratiskt land där vi får höja våra röster.
Susanne Alnesjö
socialarbetare i Frälsningsarmén