KLIMATFRÅGAN. Det är glädjande att Martin Wisell (kd) delar min analys av Klimataktion. Hans klarsynta ställningstagande mot den centrala styrelsen står i bjärt kontrast till Mikael Malmaeus gnäll och försök att mörka styrelsens sammansättning.
Malmaeus är som suppleant involverad i styrelsen och känner alltså mycket väl till dess kommunistiska, odemokratiska och hotfulla uttalanden.
Av de övriga fyra suppleanterna är för övrigt en ungsocialist i Socialistiska partiet, en annan bekänner sig till socialismen och ekofeminismen — vad i herrans namn är det? — och figurerar i Socialistiska partiets tidning Internationalen.
Av Klimataktions totalt arton ledamöter tycks alltså tretton stödja en extrem socialistisk politik.
Syndikalister och Socialistiska partiet, som bara kan samla några hundra trogna i Sverige, är våldsamt överrepresenterade i Klimataktion. En slump? Knappast.
Vilken ideologi är det då som är den drivande kraften? Socialistiska partiets och Syndikalisternas program domineras av tankar på klasskamp, revolution, förstatligande och ett förhärligande av Lenin och bolsjevikernas revolution i Ryssland.
Klimataktion tycks dessutom vara uppbyggd enligt syndikalismens idéer. "Verksamheten ska bygga på medlemmarnas ideella aktivism och nya vägar ska stakas ut då lagarna inte räcker till".
Inte heller Klimataktions Uppsalasektion är obefläckad. Förutom Mikael Malmaeus, som även här sitter med i styrelsen, ingår personer från Socialistiska partiet och andra vänsterorganisationer.
Jan Fagius påstående i en insändare att Klimataktion är en "filantropisk" organisation förefaller nu löjeväckande.
Elnaz Alizadeh (s) i Uppsala kommunfullmäktige har också skrivit under Klimataktions upprop i Uppsala. Det börjar bli dags att bekänna färg.
Stödjer ni Martin Wisells krav på att byta ut styrelsen?
Till slut frågan för åttonde gången: Vilket är det främsta beviset för koldioxidhypotesen?
Jonny Fagerström
Skövde
Skövde