Det har inte påvisats några uppenbara brister eller felfunktion i Centrum för introduktion i skola, Cis, och dess sätt att arbeta. Den mottagning av nyanlända ungdomar som sker där, sker genom samarbete mellan olika kategorier kunniga yrkesmänniskor, med kompetens som förmår se den unga människan, som inte sällan har en traumatisk bakgrund. Och det är välkänt att inlärning försvåras om miljön runtom och inne i den unga människan är alltför orolig.
Det syfte som lagen uttrycker, att förbättra invandrade ungdomars inträde till samhället, att lyfta deras skolresultat, förfelas om man i sin iver att befrämja integration bortser från negativa förutsättningar för inlärning och beteendeförändring. Tyvärr har jag utan framgång letat efter ordet trauma och inlärningssvårigheter i regeringens proposition och det underlag som nämnden fått på sitt bord.
Jag har frågat flera skolor vad de tycker om det föreliggande förslaget, det har uttryckts stark oro inför ändringen. Lagtexten kräver något luddigt att rektor och skola inom två månader efter ankomsten ska genomföra en kartläggning av elevens förutsättningar. Detta sker i princip redan i dag på Cis.
Skolplats- och personalbrist, som nu hindrar en snabbare genomströmning, borde ligga högst på nämndens dagordning. Agendor sätts lång tid i förväg, med läget som det är nu och troligen en längre tid framöver, kräver rejäl dos av omedelbar flexibilitet. Så bordlägg beslutet om en ändring av mottagningen tills läget stabiliserats, lägg krut på andra viktigare beslut och åtgärder.
Vi måste också kartlägga vilken som är bästa utbildningsvägen för ett stort antal ungdomar med väldigt annorlunda utbildningsbagage. Ska vi våga erbjuda dem mer praktiska utbildningar? Men då kanske vi måste fundera på om yrkesutbildningar verkligen ska bantas eller läggas ned?