Namnfråga (1) För att en stad ska vara begriplig och lätt att hitta i, behöver namnen på stadens platser och gator ha något slags konkret anknytning till dessa platsers och gators utseende, läge eller funktion. Du har alldeles rätt, Jan Ask, att Uppsala Konsert & Kongress har ett dubbelt uppdrag, både att vara en plats för konserter och för konferenser. Men huset skulle inte ha funnits, om inte Uppsala hade behövt ett konserthus. Dessutom är platsen mellan huset och Storgatan redan definierad genom uppsalakonstnären Natascha Dahnbergs djupt originella konstverk ”Gatumusikanter”. Detta verk är en gåva från Musikens Hus Vänner, som finansierade verket med en miljon kronor, och Uppsalaföretaget S:t Eriks Betong, som bidrog med praktisk hjälp och tekniskt kunnande. Det naturliga är att ge platsen mellan Konserthuset och Storgatan ett namn som innehåller antingen ordet ”gatumusikanter”, ordet ”musikant” eller åtminstone ordet ”musik”.
”Kamphavet” som var en tämligen anonym plats, sedan Upplandsbönderna slutade komma med häst och vagn till Uppsala, omdefinierades för några decennier sedan till Martin Luther Kings Plan, en hyllning till mannen med samma namn. Denna omdefiniering beseglades med Olof Hellströms skulptur ”Befrielsen”. Mycket lyckat.
Däremot finner jag det mindre lyckat, att platsen framför gamla centralstationen döptes till ”Olov Palmes Plats”. Det som ger denna plats karaktär är Bror Hjorths skulptur ”Näckens polska”. Risken är stor, att människor utan djupare kunskaper i Sveriges moderna historia, som kommer med tåg till Uppsala, läser skylten ”Olov Palmes Plats”, tittar på näcken och tänker: ”Såg Olov Palme ut så där?”
Jag efterlyser större konkretion och mer eftertanke i namngivningsnämndens arbete.