Man sätter frukostteet i halsen när man läser en artikel i söndagens UNT. Lovord till Resecentrum?!
Vad vi får se av enkäten gäller byggandet som sådant och hur tiden för byggandet uppfattats. Ja, ett nytt Resecentrum behövdes. Vi får också veta att det finns kritik, och att de som reser ofta är mer kritiska än de som reser sällan. Det framgår att kritiken gäller brist på sittplatser och få biljettautomater.
Det har sagts mycket mer. Kritiken har varit massiv! Läser inte projektledningen insändarsidorna?
Mycket har alltså sagts, mycket mer finns ändå att säga. Här bara två punkter. Långfärdsbussarna fick ingen plats framför stationen. UL behövde utrymmet. Långfärdsbussarna har fått sin hållplats på Storgatan, bakom Katalin. Detta är illa nog. Men det är värre än så. Man måste veta att till exempel Swebus linje till Stockholm häckar på Storgatan. En liten stolpe är det enda som finns. Inte ens ett vindskydd. Ingen information på eller invid Resecentrum.
Och numera kan man ju inte köpa biljett på bussen. Då kommer det absurda: man hänvisas till Pressbyrån inne på Resecentrum. Det måste naturligtvis finnas information om alla de linjer som finns i anslutning till Resecentrum, även de som inte fick plats på stationsplan. Som ett minimum måste det också finnas väl synlig information var man kan köpa biljetter. Och förstås en väntkur.
Någon ansvarig sade för någon månad sedan i ett insändarsvar att resenärernas trivsel är ledstjärnan vid planeringen. Om det nu är så, varför har man då gjort på det är viset?
Dessutom fick vi oss till livs en släng av nedlåtenheten som breder sig ut i de organisationer som ska svara för vår infrastruktur: Om det är trångt fick vi veta, kan ju äldre be någon yngre att avstå sin sittplats ...
Är det meningen att vi ska behöva beställa och betala fika får att få en sittplats? Över huvud taget framstår Resecentrum som ett köpcentrum vid en anhalt. Det är bara att instämma i insändaren av den 2 mars. Resecentrum är helt oacceptabelt. Det är en katastrof.
Göran Blomberg
Uppsala