Replik på insändare 5/4
I en insändare med anledning av svordomar citeras ett anslag som fanns uppsatt i en militär matsal i slutet av 1950-talet där det hävdades att svordomar är tecken på bristande bildning och kultur, med andra ord att man har ett torftigt språk. Det är naturligtvis tvärtom!
Att använda alla de ord som finns i vårt språk kan aldrig vara fel, det berikar och nyanserar. Däremot kan ett alltför flitigt svärande leda till att ederna förlorar sin styrka och förflackas. För det är just det saken handlar om, kraftord. Och sådana behövs ibland.
Varje gång jag vaknar och ser att det snöat under natten svär jag så det osar (jag avskyr det vita eländet!). Men hur rödglödgade mina svordomar än är så smälter inte snön bort på grund av dem – men jag har lättat på trycket lite grann och känner mig bättre!
Min gamla lärarinna påstod också man har ett dåligt ordförråd om man svär, men hon hade fel om en hel del andra saker också … Sedan kan man ju tycka att det låter illa, men det är en helt annan fråga.