Kravet på samåkning inom färdtjänsten innebär att jag får starta min resa 35–40 minuter tidigare än egentligt behov. Min restid är tio–tolv minuter.
Samåkningsprocessen känns både kränkande, stressande och frustrerande.
Efter en samåkningsresa är jag så trött vid ankomsten till min aktivitet att jag nästan borde vända. Ovissheten om vart bilen ska köra när jag kommer på och om det finns fler passagerare är så stressande eftersom jag inte vet i förväg hur lång tid det kommer att ta.
Möjligheten finns att begära ensambil men då till dubbel taxa, vilket blir ekonomiskt kännbart.
Jag vågar numera aldrig begära samåkning till ditresa men till hemresan går det bra.
Med anledning av det jag beskrivit önskar jag rätt att få åka ensambil enligt ovan.
Och vad är viktigast, att det är fler personer i bilen eller att man kör kortast sträcka?
Uppsala