SKOLAN OCH KRISTENDOMEN. Med anledning av den stundande terminsavslutningen och dessförinnan lucia, och den återkommande debatten om firande i kyrkan ska tillåtas eller inte, vill jag understödja Göran Hägglunds (KD) förslag om ”lagändring som möjliggör för skolor att vid enstaka tillfällen under året fira högtider i kyrkan”. Genom att ge de enskilda skolorna friheten att besluta om en högtid ska firas i enlighet med en tradition som är önskvärd att bevara, utövas svensk demokrati på ett konkret sätt. Och detta kan ske i samråd mellan skolledning och föräldrar.
Det ska också finnas frihet för dem som inte vill delta att bli respekterade. Traditioner har ett kulturellt och identitetsskapande värde för människor och det är inte, anser jag, en myndighet, i detta fall Skolverket, som ska diktera villkoren för terminsavslutningar och högtidsfirande. Låt de berörda parterna, det vill säga elever, föräldrar, lärare och rektorer gemensamt fatta dessa beslut. Helgdagar och terminsavslutningar som markerar en minnesvärd milstolpe i enskilda personers liv, ger mening och förutsättning för gemenskap och utveckling.
Vi har åtnjutit religionsfrihet i stort sett i Sverige under snart 300 år och vid pass omkring tusen år har den kristna tron varit vägledande för såväl undervisning, uppfostran, organisation av samhället och förvaltande, så den behöver inte förpassas till någon undanskymd vrå. Undervisning i den kristna trosläran med sitt historiska perspektiv skulle ge en förklaring till varför traditioner uppstått och fortfarande efterlevs. Detta borde vara ett av lärosätenas uppgift att förmedla och inte bara den kristna utan även övriga religioners historia och traditioner.
Att det kristna arvet manifesteras har således en förklaring. Men att låtsas som om dessa traditioner inte finns gagnar inte en ny generation medborgare utan skapar i stället förvirring.
Lillemor Funered
Uppsala