Hon kändes för liten för att det skulle kännas tryggt och bra för oss att lämna henne i den miljö som en förskolegrupp innebär. Och vi skulle vilja lämna henne först när vi känner oss trygga med det. Men i och med avskaffandet av vårdnadsbidraget minskar den valmöjligheten för oss och många andra, och det ger mig en dålig magkänsla.
Motiveringen att dessa 3 000 kronor i månaden ska omvandlas till en förskoleplats som kostar samhället omkring 13 000 kronor i månaden i stället känns vag. Visst blir det två år mer av skatteintäkter, men också fyra gånger så dyr barnomsorg i månaden.
Men vi är bedömda mer värdefulla som skattebetalare än som småbarnsföräldrar. Vi gör redan avkall på vår ekonomi för att ge henne den trygghet vi önskar och skulle självklart få in mer pengar om båda arbetade. Men det finns andra värden i livet än pengar.
Mitt syfte med denna text är inte en omöjlig vädjan om att rädda vårdnadsbidraget utan att tänka på oss människor som det påverkar och ha lite framförhållning i avskaffandet.
Många behöver planera om i sin ekonomi, ansöka om förskoleplatser, och hinna skola in sina små barn som är vana vid en lugn miljö, att anpassas till en mer intensiv.