De hävdar sig vilja neutralisera kvinnokroppen och vill demonstrera att de har makt över sina kroppar.
Vad topless-aktivisterna dock inte förstår är att deras protester är kontraproduktiva; de förringar sig själva och sin kvinnlighet. Genom att använda den kroppsdel hos kvinnan som genom historien varit den ultimata symbolen för kvinnlighet som ett verktyg bidrar de inte till kvinnors frigörelse utan kvinnlighetens objektifierande.
Det är ett ständigt återkommande tema hos radikalfeminister: att förringa det som traditionsenligt kallats och förblivit kvinnligt, som om det vore sämre än det manliga.
Femen säger sig använda den kvinnliga sexualiteten som vapen men samtidigt vill de förneka den kvinnliga sexualitetens existens. Hur kan de definiera en ”kvinnlig sexualitet” om den ska utplånas? Hur kan de anse sig försvara kvinnors rätt till sin sexualitet när de samtidigt själva objektifierar den?
Varje kvinna bör se det som självklart att enbart exponera det som är så starkt sensuellt på sina egna villkor i sammanhang som i sig är sensuella. Vår självrespekt och vår integritet kräver det.
Vi ska vara medvetna om våra laddade och också maktfulla kroppsdelar och täcka dem för vår egen skull och för att hedra och bejaka oss själva och vår unika kvinnlighet. Det finns de som hävdar att det man värdesätter ska blottas och belysas inför alla. Ett sundare förhållningssätt är att det man värdesätter ska behandlas med värdighet. Jag är fortfarande förvånad att vi år 2014 inte tillåts omfamna och stärka oss i vår kvinnlighet, utan måste berövas den av olika radikalfeministiska organisationer. Låt kvinnobysten vara!
Uppsala