Ärna Det tycks vara dags igen. Att plädera för civilflyg och lågprisflyg på Ärna. B A Hedman argumenterar i UNT 15 juni för ”en stadsnära flygplats /som/ skulle medföra möjligheter för direktflyg till för regionen viktiga platser”.
Hur nära behöver ”en stadsnära flygplats” ligga? Vi har 18 minuter med tåg till Arlanda, stockholmarna har 20 minuter till flygplatsen med namnet Stockholm-Arlanda.
Skribenten har givetvis rätt i att flyget innebär att möjligheterna att nå svårtillgängliga och fjärran resmål underlättas, jämfört med buss och tåg. Men det är synnerligen långsökt att hävda att de två minuterna kortare restid för oss än för stockholmarna skulle innebära ett avbräck för Uppsalas kontakt med ”större marknader”.
Prognoser om flygets utveckling talar för Arlandas kapacitet kan bli otillräcklig. Det är en oroande prognos – men inte beträffande Arlandas kapacitet utan beträffande hur vi kan tillåta oss en sådan utveckling för flyget. Dessbättre är prognosen inte en naturlag; i stället kan och måste den motarbetas.
Den allvarligaste frågan om flygets och transporternas utveckling är inte transportkapacitet utan klimatpåverkan. Klimatförändringen, åstadkommen av människans levnadssätt, är sedan en tid inte ett hot, den är ett faktum.
Ansvarskännande politiker, inklusive Uppsalas förtroendevalda, har i många uttalanden och målprogram hävdat att vi för klimatets skull måste – bland annat – flyga mindre.
Att man inte lever upp till sina uttalanden är besvärande och på sikt olycksbådande. Flyget kommer rimligen att försvara sin plats för många resor och transporter under överskådlig framtid – men att vi måste flyga mindre är uppenbart.
Hur förmår vi oss att minska flygandet för nöjes skull? Historien visar att endast ekonomiska incitament biter. Flygbränsle är obeskattat därför att internationella överenskommelser om beskattning är svåra att uppnå – en oerhörd subvention för flyget! Det måste bli dyrare att flyga (och billigare att ta tåget).
Hedman undrar varför ”en högerstyrd kommunledning” inte stöttar Ärnaprojektet tydligare. Att kommunen sagt sig inte vilja finansiera en ökad infrastruktur för Ärnaprojektet ger hopp om att kanske även högerpolitiker inser ovanstående dilemma.
Lyft blicken ännu en smula högre och det blir synligt att civilt flyg på Ärna är illavarslande, som lokalt problem och som symbol för elak utveckling, för världen, mänskligheten, och därmed för Sverige, regionen och Uppsala. Det handlar om långsiktigt ansvarstagande, långt bortom den för B A Hedman och mig synliga horisonten.