Upphandling Än en gång har uppsalapolitikerna debatterat etisk upphandling och om Uppsala bör bli en så kallad ”Fairtrade city”. Detta med att konsumera och investera ”etiskt” inrymmer många ganska svåra avvägnings- och prioriteringsfrågor, och i flera dimensioner. Den som tror att det räcker med att i största välmening och i största allmänhet vara emot tobak, koldioxidutsläpp, porr, barnarbete, vapen etc kan hamna rejält snett.
Men en ännu mer grundläggande fråga är vad vi ska med politiskt beslutsfattande till. Vad är det som politiker kan och ska göra, men som byråkrater och teknokrater inte kan och inte ska göra? Svaret är att politiker ska fatta beslut, utforma regler mm utifrån en politisk och etisk värdegrund. Om man låter en utomstående organisation (i detta fall Fairtrade) tillhandahålla en viss etisk värdegrund när det gäller upphandling mm har man i praktiken köpt ett åsikts- och värderingspaket istället för att själv utforma detta. Och då har man abdikerat från sitt viktigaste uppdrag.
Vad blir i så fall nästa steg? Att gå till val på program inköpta från konsultbyråer? Etiska ställningstaganden kan inte ”outsourcas”!