Bilden av två busslaster med nya människor per dag förknippas med att välutbildade människor flyttar till den lockande storstaden. Stockholms Handelskammare visade i en rapport i höstas att detta är en myt. Bussen består nämligen till 46 procent av nyfödda och till 43 procent av invandrare som har låga inkomster och svag köpkraft. Det är bara 11 procent som består av inrikes inflyttning.
Utgår man från att de två bussarna domineras av välutbildade människor som snabbt får bra arbeten, finns det risk att man fattar felaktiga beslut. Att nära hälften av bussarna består av nyfödda är givetvis bra för framtiden, men det tar ju några år innan de börjar arbeta.
Den stora utmaningen är de 43 i bussen som är invandrare. Förvisso är det många av dem som har hög utbildning, men vi vet också att det fortfarande tar lång tid för denna grupp att etablera sig på arbetsmarknaden. Uppsalas stora möjlighet är att få denna busslast med nya invånare att delta i den innovationsdrivna ekonomin. Vi vet att invandrade svenskar står för en stor del av nyföretagandet. Vi vet också att denna grupp har ett stort intresse för export och många av dem har med sig starka internationella nätverk.
Det finns fantastiska möjligheter till mångfaldsdriven innovation. Stavbom skriver att ”vi vet helt enkelt inte hur regionens unika erbjudande ser ut”. En sak vet vi dock. Vi har en stor grupp invandrade svenskar som blir allt större, inte minst nu. Kan Uppsala få denna resurs att bli en del av den innovationsdrivna ekonomin, kommer vi säkerligen att stärka vår position på den internationella kartan över attraktiva regioner.