Patientsäkerhet När jag läste Carina Kumlins svar på min insändare om usel patientsäkerhet fick jag först ett positivt intryck. Hennes avsikt var att skapa trygghet, förstår jag, och det är ett lovvärt initiativ.
Men tyvärr måste jag konstatera att det var ett lovvärt försök, men sakfrågorna kvarstår. Att sjuksköterskorna på ett vårdboende saknar tillgång till de boendes journaler är inte trygg patientsäkerhet. Må vara att ”Sjuksköterskan i kommunen har tillgång till läkare dygnet runt för rådgivning ...”
Grundläggande vore att sjuksköterskan kan konsultera landstingets patientjournal i första hand.
Att bo på ett vårdboende för äldre kan inte jämställas med att bo i ett eget hem. En flytt till ett vårdboende kommer inte ifråga förrän vårdbehovet är så stort, att personen inte kan bo hemma trots stora insatser. Trots att många beviljats plats och helst vill flytta, måste de bo kvar hemma på grund av platsbrist. Detta sagt för att tydliggöra det stora vårdbehovet som inte kan tillgodoses i hemmet.
Jag anser att det då är absurt att inte legitimerad sjukvårdspersonal har tillgång till patientjournal.
Enligt Carina Kumlin pågår ett kontinuerligt utvecklingsarbete för att förbättra situationen. Som ett led i detta hade landsting och kommuner ett möte för någon vecka sedan.
Men Carina Kumlin skriver inget om hur arbetet framskrider eller hur målet ser ut? Har ökad patientsäkerhet högsta prioritet eller är en effektivisering ur ekonomisk synvinkel viktigast?
Fråga: Varför finns det över huvud taget två journalsystem?
Varför förvägras en person som flyttar till ett äldreboende en sammanhållen journal?
Efter att ha läst Carina Kumlins svar är jag än mer konfunderad och än mer övertygad om att i nuvarande form handlar det om usel patientsäkerhet och ett merarbete för alla berörda.